År 2008

För att sammanfatta det hela så har år 2008 varit ett av de bästa åren som jag har levat. Jag har under året utvecklats som person på många olika sätt och vis. Att jag har blivit bättre inom musik och fått mer självförtroende på scen och när det gäller att skriva, kanske mina egna sånger, har inte kommit som en överaskning eftersom jag trodde på utveckling när jag började estet. Men att ha kommit längre ger mer inspiration till framtiden och vad jag vill göra. Att jag har fått tillbringa hela året med Alexander har gjort mig till en bättre människa på många sätt. Han har det där naturliga lugnet som alltid lugnar mig. Jag är alltid uppe i varv och stressar hit och dit, men han får mig att ibland stanna upp, se på det jag har och vara nöjd med mig själv och livet i sin helhet. När jag sitter och skriver detta är det mörkt ute och halvmånen ser på mig genom fönstret. Till mina öron svävar tonerna av "Steve Earl" ackompanjerat med pappas gitarrspelande. Mitt rum ser som vanligt ut som ett bombnedslag och sängen är obäddad. Det är som det alltid har varit. Förutom att allt är annorlunda. I mitt rum har jag saker som alltid kommer att få mig att minnas år 2008. På mitt nattduksbord sitter en liten vit nallebjörn som jag har döpt till "Nikodemus", honom fick jag av Alex på allahjärtansdag. Över honom hänger en röd ros som jag fick av Emilia på samma dag. I fönstret hänger ett helt fång med röda roser, 10 st, torkade, som jag fick av Alex på vår årsdag den 27 november, tillsammans med ett halsband. På min garderobsdörr hänger en planch av Celiné Dion som påminner mig om koncerten jag var på i somras. Sedan har jag förståss TV:en jag fick nu på julafton. Ett antal foton, vykort, foton på Alex,på djur, och gratulationskort hänger på min spegel. Men även en sådan simpel sak som en tom vanljcolaburk står i min hylla och representerar högtidligt en trevlig dag inne i stan med vännerna.

Enkla saker och minnen kan väva ihop en människas vardag till något alldeles speciellt. Man kan upptäcka nya saker, lära känna nya människor eller bara köpa en ny bok som man fastnar för.

Jag kan minnas fler år, om än långt ifrån alla, som har varit lika bra som detta år, fast på andra, helt annorlunda sätt. Året då jag fick min kanin Molle, då var jag 7 år gammal. Jag älskade verkligen det lilla djuret. Sedan när jag blev skötare på min älsklingshäst, Ludde, när jag var 10 år gammal. Det året jag sjöng inför publik för första gången...Jag minns även alla lyckliga somrar på Gotland och utlandsresor jag och min familj har gjort. Men jag kommer även ihåg de dåliga åren.

Fast egentligen borde jag inte säga de "dåliga", för de åren representerar ju ändå och bevisar kärlek för det som tidigare varit bra. Som när Molle dog. Eller när Ludde dog. När andra tragedier, vänners tragedier , gjorde vardagen svårare att uthärda. Men om vi bara hade bra stunder i livet skulle vi inte kunna skilja på det som är bra från det som är dåligt. Då skulle vi sluta uppskatta det vi har när vi har det. För hur svårt någonting än känns så vet man innerst inne att det kommer bättre tider. År 2008 har varit ett praktexempel på det. Året blev precis som jag hade förutspått. Det har haft sina upp och nedgångar. Men flest uppgångar. Jag hoppas att detta år, 2009 kommer att bli minst lika bra.

Mina nyårslöften är att ta tillvara på de männsikor och de stunder man älskar medan man har dem. Att uppskatta. Att tro på förbättring och andra chanser. Att inte gräva ned sig i tankar i onödan. Ge de som behöver en kram.

Be composed- be ease with me...

Not till the sun excludes you do I exclude you,

Not till thewaters refuse to glisten for you

and the leaves to rustle for you, do my

word refuse to glisten and rustle for you.