Mrc

-För alltid Cilia

Jag sitter här, med musiken på högta volym och är deprimerad för att jag inte kan sjunga.

Jag vet att jag klagar på det hela tiden, att jag är förskyld, jag vet att jag ömkar mig själv och säkert är världsatråkig att lyssna på, men eftersom sången är mitt liv så hatar jag att vara hes...

Om jag har kul, då sjunger jag, Om jag har tråkigt, då sjunger jag, är jag arg sjunger jag också, i skolan, hemma, på stan, när jag är ute och rider, när jag åker bil, buss, när jag går,ibland kan jag inte koncentrera mig på t.ex läsning för att en låt går runt i tankarna.
Vissa är beroende av coca cola, andra av godis, cigg eller kanske av att shoppa.

Sången är min drog.

Den här lördagen har varit en tråkig lördag.

Saknar alla Estet-vänner.

Jag vaknade typ 11.30 och sen har den här dagen segat sig fram.

Jag har klinkat lite på pianot för att inte anstränga rösten i onödan.

Men det är inte samma sak...nä det är det bara inte.

Nä, men jag får sitta här och lyssna på allt från gammal 80-tals rock, till country till Rhcp, till Celiné Dion...