Ibland hittar lyckan rätt

Jag svävar över grönskande skogar och blomstrande ängar. Ibland över mörkt hav och skummande vågor. Jag vaknar vid dagens födelse. Jag får uppskatta solnedgångens guld. Havet lyser lika rosa och blodrött som himlen och glittret glittrar i solens sista strålar. Ibland är jag vaken under mörkrets timmar för att förstå världen bättre. Men oftast sover jag djupt och tryggt. Under de timmar då stjärnorna gnistrar som klarast. Under de timmar då jag är som mest sårbar smyger du in i mina drömmar. Jag kan känna det mjuka gräset under mina fötter. En lätt bris. Knappt märkbar, gör att gräset långsamt viker sig mot naturens krafter. Precis som jag. För jag vet att världen är stor. Men att livet i sig självt är ännu större. Det rymmer så mycket mer. Som den fina, lena sanden i min hand. Varje litet sandkorn har sin egen historia. Som du och jag. Mina läppar är rosa och mitt hår är långt. Det smakar saltvatten. Jag svävar över stranden och ser ned på världen som jag lever i. Jag, en liten varelse som kommit hit, till denna plats. Ett ögonblick av evig lycka. Frid. Jag lever i nuet. Ibland undrar jag om mina vingar ska orka bära mig. Men jag hoppas att dem kommer orka. För jag vill leva. Jag känner mig fri, jag känner mig vacker och lycklig. Jag är en liten fågel. Som svävar över grönskande skogar och blommande ängar. Med kärlek och livet i mina tankar.