Ibland hittar lyckan rätt

Jag svävar över grönskande skogar och blomstrande ängar. Ibland över mörkt hav och skummande vågor. Jag vaknar vid dagens födelse. Jag får uppskatta solnedgångens guld. Havet lyser lika rosa och blodrött som himlen och glittret glittrar i solens sista strålar. Ibland är jag vaken under mörkrets timmar för att förstå världen bättre. Men oftast sover jag djupt och tryggt. Under de timmar då stjärnorna gnistrar som klarast. Under de timmar då jag är som mest sårbar smyger du in i mina drömmar. Jag kan känna det mjuka gräset under mina fötter. En lätt bris. Knappt märkbar, gör att gräset långsamt viker sig mot naturens krafter. Precis som jag. För jag vet att världen är stor. Men att livet i sig självt är ännu större. Det rymmer så mycket mer. Som den fina, lena sanden i min hand. Varje litet sandkorn har sin egen historia. Som du och jag. Mina läppar är rosa och mitt hår är långt. Det smakar saltvatten. Jag svävar över stranden och ser ned på världen som jag lever i. Jag, en liten varelse som kommit hit, till denna plats. Ett ögonblick av evig lycka. Frid. Jag lever i nuet. Ibland undrar jag om mina vingar ska orka bära mig. Men jag hoppas att dem kommer orka. För jag vill leva. Jag känner mig fri, jag känner mig vacker och lycklig. Jag är en liten fågel. Som svävar över grönskande skogar och blommande ängar. Med kärlek och livet i mina tankar.

En sårbar personlighet inom begränsat område

Påsklov. Påskägg. Godis. Finnar. Fetma. Hål i tänderna. Äh, skämt åsido. Igår fick jag ett påskägg av mormor. Det tog även slut igår. Idag fick jag en godispåse av pojkvännen. Den e... ja.. nästan slut. Det är 4 godisar kvar. Det var ganska mycket godis i den när jag fick den. Mamma bakade en citronpaj. Jag tog en för stor bit och mådde illa. Jag sa till Alex att jag skulle spara godiset till på lördag. Det sket sig. Sen har man även varit sjuk i en vecka och inte kunnat träna så man har ju i princip svullat sig igenom hela lovet. Jag trillar lätt dit. Är jättenyttig och tränar hårt i 3 veckor men minsta lilla smak av det goda ( och onyttiga) livet och jag är tillbaka i ruta ett igen. Jag vet inte varför jag alltid ska skriva i bloggen efter att jag har svullat. Kanske för att jag vill rena mitt samvete från mina godissynder? Få lite medhåll som: Ja... jag har också svullat och skitit i att träna..... som kommentar från nån. Vilket värdelöst inlägg detta är egentligen.

Efter den här veckan ( vecka 16) får ingen ge mig godis eller köpa till mig. Haha. För då trillar jag dit igengen.

Men. Tack Alex för godispåsen. Det var jättegott! Och vet du en sak? Du är världens gulligaste pojkvän! <3>

Ibland känner man bara så mycket

Hur kan jag sakna någon jag träffar varje dag?
Som ändå bor så nära.
Hur kan jag sakna den jag sitter bredvid?
10 centimeter ifrån .
Hur kan jag sakna den vars tröja jag sover i varje natt?
När jag inte sover med honom.
Hur kan jag sakna dig så mycket hela tiden?
Jag är rädd för framtiden. Därför passar jag på att
sakna dig så mycket som möjligt nu, så blir det kanske inte lika hårt sen.
Jag tror det kallas kärlek.

Lyckan kommer och går. Nu är den här.

AHE MRC